Ting.

Visst får man förälska sig i ting, visst får man?! Bredvid den vita bänken som jag visade härom dagen står en liten oansenlig svart ask som det står mitt namn på, är precis som med pallen inne och tittar till den ibland för att försäkra mig om att den finns kvar. Ingen kan i alla fall beskylla mig för att vara impulsiv och denna skulle minsann passa bra både i torpet och i ett ruckel, det är det definitivt ingen tvekan om!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0