Pynttider.

Det ska vara med tomtar som med granbarr. De ska dyka upp vid städning ända fram till midsommar. Jag och barnen har i alla år roat oss med att ställa ut småtomtar på alla möjliga ställen. Ju mindre de är, desto fler kan man pytsa ut över lägenheten. Det emotses inte med glädje av alla i familjen. Inger suckar djupt och ger oss bedjande blickar, men det har hon ingenting för. 

 

Vid julpyntedax dyker vi ner i kartongerna och börjar den årliga pyntspridningen. Toktomtarna som är gjorda vid den anrika familjetraditionen ”julpyssel med grogg” placeras ut för allmänt beskådande. Glitter och girlanger hängs upp lite här och där, och barnens små plasthästar från förr placeras i granen. Det är en gammal fin tradition från 2002.

 

Vid det här läget har Inger börjat hyperventilera. Första timmen går hon runt och plockar ner vårt stiliga pynt, varvid vi genast går efter och ställer tillbaka det. Eller så hittar vi nya exceptionellt bra ställen för lite krimskrams. Inger envisas med att vilja ha en röd tråd i jularrangemanget. Det tar vi ingen som helst hänsyn till. Lite galet pyntande är hemtrevligt och nyttigt för själen.  

 

Det är konstigt hur viktigt det är med traditioner för att få en riktig julkänsla. De vuxna barnen protesterar högljutt om vi ändrar något från när de var små, så vi gör som vi brukar. Vi väcker dem tidigt på julafton med massor av tända ljus i hela lägenheten, stilla julmusik i bakgrunden och sprakande tomteboss över diskbänken. Vi har plockat ihop en egen tradition där vi tagit lite från båda sidor och den är vi mycket nöjda med. Tack och lov utvecklas och förändras traditioner. Det vore bra tråkigt om vi satt och väntade på att få en vedklabbe inkastad i golvhalmen som förr i tiden. Där av namnet julklapp.

 

Drömmen vore ju förstås att fira en torpjul. Innan det är möjligt måste det skaffas innanfönster, lindrevas mellan stockarna och göra utedasset vinteranpassat.  Eller så hittar man sitt gammelhus för permanentboende där man kan fira sin traditionella jul. 

 

Fast får inte plasthästarna och tomteblossen följa med får det nog vara.

 

//Erik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0