Mätt.

Jo, men visst blev det våfflor på kvällskvisten och visst jag skulle låtit bli den där sista knapriga skapelsen med alldeles för mycket sylt och grädde på, himmelskt gott dock, men att man aldrig lär sig...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0