Morfei armar.

Jag är en extremt morgontrött person. Det har jag alltid varit och som det verkar kommer jag att vara det ända till den långa sömnen. Under hela min uppväxt har mina föräldrar fått tjatat sig torra i munnen för att slita mig ur Morfei armar. När jag beklagade mig om hur trött jag var fick jag alltid svaret att det går över när du passerat tonåren. Jag trodde det i det längsta, men insåg att det inte gällde mig när jag passerat 30-årsåldern.

 

Det är väl bara att gå upp, säger självgoda och osunt hurtfriska människor. Det vet inte vad de talar om. Varje morgon är en fysisk och psykisk plåga och rent ut sagt vedervärdig. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att kliva ur sängen utan att snooza ett otal gånger. Det spelar inte någon roll om det bara är en vanlig måndagsmorgon i november eller dagen inför något fantastiskt och roligt. Hur många gånger jag försovit mig trots ett flera väckarklockor och telefonväckning samtidigt vill jag inte tänka på. Jag minns särskilt en gång när jag vaknade av ett djäkla liv utanför fönstret. Förvirrat raglade jag upp för att se en marscherande orkester passera förbi spelandes och slamrandes. Sedan såg jag en lucka i leden och insåg att där skulle jag gått.

 

Familj och nära har insett att jag inte bara är lat utan har det jobbigt på riktigt. Mina arbetskamrater lär sig snabbt att det är meningslöst att tala med före morgonfikat. Nu kan jag faktiskt skärpa till mig och både vara talbar och i tid när det gäller morgonevenemang. Det är bara det att processen dit är lika jobbig varje gång. 

 

Givetvis har jag försökt det mesta för att bli av med problemet. Jag har besökt sjukvården som inte hittar något fel utan säger att jag bara är sådan. Till tröst säger de att jag inte är ensam. Vi är några procent av befolkningen som helt enkelt är svårväckta. Jag har provat ljusa och mörka sovrum, lagt mig i tid och sovit länge. Inköpt otaliga naturpreparat som ska få mig att studsa ur sängen med ett leende på läpparna och omedelbart börja med armar höfte fäst samt djupa knäböj.  Det enda resultatet av dessa tinkturer är mindre slantar i plånboken. Det som är konstigt är att när barnen var små och pep om natten så vaknade jag direkt. Likaså om det är något ovanligt ljud i närheten.

 

Nu är inte allt helt hopplöst. Om får jag vakna av egen maskin så är jag riktigt pigg, oavsett om jag sovit många eller få timmar. Ibland slår jag upp ögonen bara några minuter innan klockan ska ringa och då går det alldeles utmärkt. Det är själva väckningen som är problemet. 

 

Nu undrar man hur soldat Ryman och hans torparkollegor klarade det innan väckarklockan fanns. Korna skulle väl mjölkas tidigt och hönsen släppas ut. Kanske han helt enkelt följde ljuset. När det blev mörkt gick man och la sig för att det var dyrt med ljus och fotogen. När solen gick upp så vaknade man till och började dagen. En rytm som följde årstider, kropp och själ. Framförallt var man ute i stort sett hela den ljusa tiden av dygnet så att man han ta in melatonin alla nödvändiga endorfiner. Dessutom fick kroppen en naturlig träning.

 

Förmodligen är jag naiv torpromantiker, men det lockar att leva så. Det gör det verkligen.

 

/Erik


Kommentarer
Postat av: Johanna

För höga melatoninnivåer på morgonen och för låga på kvällen + för låga kortisolnivåer på morgonen och för höga på kvällen ger ofta detta. Kan liknas vid en komalik känsla på morgonen och "kan inte sova"-på kvällen. Kan det va så att herrn (och i princip resten av befolkningen) skulle leva bättre med mindre stress, mer naturlig motion och mer dagsljus?! What?! :)

Svar: Svar - Ja! 😘
Inger Svensson

2015-04-09 @ 20:46:57
URL: http://efi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0