Storväst äger!

Härom liden hade fritidstorparen bemärkelsedag som den kära sambon och ungarna uppmärksammade med paket modell större. Efter noggrant petande och skakande utan att på något sätt lyckas lista ut innehållet, avslets emballaget och där låg den, storvästen. Tror bestämt att fritidstorparn fick något fuktigt i ögonvrån av tacksamhet.

 

Nu kan ju människor som inte är insatta eller har ringa intresse av vad som hände innan 1980 undra vad det kan vara för egendomligt plagg. Till dem vill jag bara säga, ni har definitivt gått miste om ett av klädhistoriens mest fantastiska och användbara plagg.

 

En storväst hade varenda bonde någon gång från mitten av 1800-talet ända till bara för en 30 år sedan. Inte bara bönder utan i stort sett alla som jobbade ute med kroppsarbete hade storväst. Originalet består av brun eller möjligtvis blå tättribbig manchester på utsidan och i de allra flesta fall grå vadmal på insidan. Den har även ett antal ytterfickor att lägga grejor, snus eller fickur i. Detta vidunderligga plagg har den fantastiska egenskapen att den värmer på vintern och svalkar på sommaren. Man kan jobba i skjorta och en tunn tröja samt väst i minusgrader utan att frysa. Den är även skuren så att armarna är helt fria för vad man nu ska hitta på med kroppen.

 

Känner ni er fortfarande osäkra om vad det hela rör sig om, kan ni titta på Emil i Lönneberga där både Alfred och Emils pappa har storväst. Har ni några gamlingar i närheten så kan de berätta en hel del om berömda storvästar med något drömskt i blicken

 

I flera år har jag haft ögonen öppna efter någon begagnad, men de försvinner ögonblickligen från Blocket eller liknande tjänster. Storväst är hårdvaluta och inger bäraren ett stort mått av aktning från invigda. Jag hade min häromdagen när ett av byggvaruhusen besöktes och fick mängder med avundsjuka blickar från delar av kundsegmentet. Jag tolkade det i alla fall så. De kan även undrat vad det var för byggdeoriginal som förvillat sig till stan, men den versionen är inte trolig.

 

Jag kan nu spatsera runt på torpet i Storväst och blaggarnskjorta och känna mig inne. Alltså inne ute, ni förstår vad jag menar. Ryman står i skuggorna och nickar godkännande och plötsligt börjar jag få ordning på det här med hyvling och snickeriarbete. Det är som om västen underlättar torparbete.

 

Storväst äger!

 

//Erik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0