Trygghetsnarkomaner.

Vi ska titta på hus. Det är inte nog med det, vi har varit på banken och hört oss för om lån. Huset är fantastiskt, i alla fall på bilderna och man kan ha både höns och kissekatt, eller rättare sagt bör ha det på det stället. Vi har åkt förbi i snigelfart ett flertal gånger och gluttat som uggleungar för att verkligen ta in allt. Infon hos mäklaren har besökts ett otal gånger och besiktats in i minsta detalj. När man tittar på bilderna eller åker förbi verkar allt så klart. Där kan man bo, verkligen.

 

Sedan kommer tvivlet. Är det verkligen det här vi vill? Idag har vi det bästa av alla världar. Mysig lägenhet mitt i stan och ett alldeles underbart torp där vi lägger hela vår själ. Inga lån eller skulder. Vad mer kan man begära? Ska man verkligen bryta upp detta och flytta ut på landet. Vi kastas fram och tillbaka flera gånger i timmen. Diskuterar om och om igen för och emot. 

 

Kollegor, släkt och vänner på båda håll hejar på och säger go for it! Argumenten är glasklara. Funkar det inte så säljer ni bara och flyttar tillbaka till stan. Ni har definitivt råd med fasta inkomster och utflugna barn som står på egna ben. Vad säger man emot det?

 

Fast det gnager. Inte bara hos mig som av naturen är en försiktig general, utan även Inger slängs fram och tillbaka i en mental karusell. Kan vi verkligen säga upp torpet? Inte första året i alla fall om det blir av och vi skulle ångra oss. Resor till jobbet, vi som kan gå idag på bara några minuter. Börjas planera inköp då man inte längre har högst en minut till närmsta affär. Hur blir det att sova själv i ett stort hus i mörkret, jag som är lite känslig för ovana ljud och jagar gärna upp mig.

 

Vi är helt överens Inger och jag, är det inte total kärlek vid visningen står vi nog över. Fegisar? Förmodligen är vi det och definitivt trygghetsnarkomaner. Man vet vad man har och så vidare försöker vi intala oss. Sedan faller vi dit igen och bara suckar, å vad fint det är!

 

Man kan bygga en smedja, man måste skotta och köpa en traktor. Det finns oändliga möjligheter att odla och skapa en sagoträdgård, det behöver bytas en hel del stockar på garaget och fasaden på huset ser tveksam ut. Vedspis och kaminer att kura framför i höstmörkret, direktverkande el i oljeelement vad drar det iväg när kylan slår till?

 

Vi åker och tittar. Tar in känsla och atmosfär. Sticker med syl i stockar och möblerar i sinnet, sedan tar vi beslut. Känslan är viktigast. Det andra går att ordna. Vissa drömmar ska stanna där de är och andra genomföras. Det är bara det att man aldrig vet vilka som är vad. Ännu några dagar på gungbrädet. 

 

I kväll åker jag ut till torpet och resonerar med Ryman, han kanske ger en hint från skuggorna så vi fattar rätt beslut.

 

//Erik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0