Hyvlar.

Aldrig i min tid trodde jag att jag skulle få ett habegär efter hyvlar. Man har ju periodvis i sitt liv samlat på diverse suspekta ting. Ölburkar, tändsticksaskar, gamla instrument och allt möjligt bös, men hyvlar har aldrig någonsin väckt något pirr eller intresse över huvud taget, förrän nu.

 

Man kommer undra någon gång i framtiden, när man sitter där i sitt ruckel med smala gångar mellan hyvelhögarna och misären är ett faktum, hur det hela började. Får nog anklaga torpet för detta mitt framtida skräckscenario. 

 

Det ska ju snickras både här och där och ju längre man glider ned i byggnadsvårdsträsket, desto mer genuin vill man bli. Det ska hyvlas för egen maskin för att få den rätta känslan på det man tillverkar. En handhyvlad yta är vacker och inte alldeles perfekt vilket ger känsla och charm. Titta på ett handhyvlat golv eller tak så förstår du vad jag menar.

 

Allt började med en ärvd rubank, alltså en stor och lång hyvel för raka saker som brädor. Därefter langade farsgubben en stålhyvel han kommit över, ovetandes om att sonen hade ett riskbeteende när det kom till hyvlar. Rubanken användes ett par gånger utan att det fäste, och begäret kom först smygande när jag ville prova på stålhyveln eftersom den tog bättre. Där någon gång klev jag över kanten. Nästa steg var en simshyvel i trä från en loppis som idogt användes i köksbygget. Den var alltså inte bara vacker utan gav även ”kickar” när den användes.

 

Så på den vägen är det. Vid loppisbesök eller i antikaffärer dyker jag ned i verktygslådor  i min jakt på nya juveler till min samling. Nu finns det rubank, två stålhyvlar, en skrubbhyvel, en simshyvel och fem listhyvlar på hyllan i bon.  Hyvlar är en vetenskap och det finns hundratals olika modeller och tillverkare. Det slickas om munnen och torkas näsor med darrande händer bland hyvlomanerna när man nämner märken som Veritas, Clifton eller Lie-Nielsen-hyvlar.

 

Jag har hittat en hyvelsida på nätet som jag ibland besöker efter att noga sett mig över axeln ett par gånger. Inom snar framtid kommer jag väl stå och hänga med andra hålögda gubbar framsnörvlandes – äre nå´n som har en schysst stöthyvel, jag måste ha en stöthyvel, snälla…

 

//Erik.


Kommentarer
Postat av: Johan L

En bra hyvel är så att säga gott som räcker länge !

Svar: Precis så :)
Inger Svensson

2016-09-07 @ 06:56:19
URL: http://hyvlar.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0