Att åldras med stil.

Jag har nu vuxit till mig och anskaffat skägg. Nu är det inget stort och yvigt som man kan värma en hel skolklass i, utan ett litet glest på haktippen samt där tillhörande mustasch. Det är första gången jag låtit det växa förbi det som kan kallas pubertetsmossa och verkligen se om det kan bli något.

 

Själv är jag rätt nöjd med det lilla som blev och känner mig lite chic och så. Inger har nickat i bifall så det får hänga i över jul. Jag har även införskaffat en snygg rock och börjat bära kavaj dagligdags. På prat om rocken så är den tidernas kap. Då fritidstorpar’n understundom bär frack, vill man ju dölja pingvinstjärten när man transporterar sig. Hittills har jag haft min gamla rock med skinnkrage från 80-talet när så behövts.  Den har klätt och värmt mig vid otal till fällen och skulle kunna berätta en hel del skabrösa episoder från fritidstorpar’ns ungdom. Dock bör dessa historier få träda in i glömskans hall och en barmhärtighetens slöja skyla ingången. 

 

Varje gång den fina gamla trotjänaren plockats fram att skyla fracken, har Inger protesterat högljutt över hur ful och urmodig den ser ut. Hon har till och med hotat att slänga den vid lämpligt tillfälle. För att rädda detta minne från förr har jag alltså varit tvungen att se mig om efter någon ny rock. 

 

Uppdraget var inte lätt då de flesta jag hittat varit antingen för korta har fel färg eller är av sådant snitt att de enda som kan tänka sig köpa dem är sångare i en manskör med medelålder på 93 år.

 

De exemplar som fallit mig i smaken har visat sig så hutlöst dyra att det över huvud taget inte kommit på fråga oavsett hur snygga de är. Nu visade det sig att undrens tid inte är förbi. Som trogna bloggläsare noterat har Inger och jag en fäbless gällande andra hand och begagnat. Så vid ett besök i huvudstaden här om sistens slank vi av en händelse in på Röda korsets utförsäljningsställe för saker med ”patina” och ”karaktär”. 

 

Efter en stunds strosande hamnade jag vid rockavdelningen och sög tag i ett exemplar som i alla fal på håll sett intressant ut. Vid närmare betraktelse insåg jag att den var av god kvalitet då märket i den har namn av ett stort randigt kattdjur. Den åkte således på för provning och kan ni tänka er, den satt som skräddarsydd! En för mig okänd dam utbrast i superlativ om färg och form samt att kombinationen med mig i var oslagbar. Här dök Inger upp och anslöt sig i lovsången.  Jag bröstade upp mig och stegade fram och tillbaka framför spegeln som en påfågel.

 

Nu inspekterades prislappen och för den hissnande summan av 149 kronor blev rocken min.

 

Så numer spatserar jag till jobbet i skägg och rock och känner mig inne. Har till och med skaffat en färgglatt matchande halsduk som pricken över i. Passeras ett speglande skyltfönster slängs ett getöga däri och gubben inser att några år till har han i manegen.

 

//Erik.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Haha yes! Second hand är bäst!!

Svar: Eller hur😘
Inger Svensson

2015-12-20 @ 09:41:16
URL: http://efi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0