Att öva.

Jag trevar mig fram och famlar i blindo men försöker så gott jag kan och har bestämt mig för att det är gott nog. För nu i alla fall. Dock är jag otroligt otålig och blir i min iver att lära mig allt om fotografins hemlighet också väldigt vetgirig och visst kan man läsa sig till väldigt mycket, men till sist handlar det ändå om att stå bakom kameran, att se tillfället och samtidigt lyckas med konststycket att fånga det ultimata ljuset. Igår fick jag öva på en liten kille vid namn Arvid, så galet svårt, men också så himla tokroligt och det är precis detta som krävs, öva, öva, öva, det finns inga genvägar. Så stort tack Camilla för att du tog dig tid och lånade ut din fina lille kille en stund till mig och mina knasiga upptåg!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0