Den sista bastionen.

Jag har nu inmutat ett område och kommer att försvara det till sista blodsdroppen. Våra kökslådor har varit ett sorgebarn för mig. Man har öppnat dem för att finna allt huller om buller. Stora och små skedar, olika typer av gafflar, konservöppnare och andra attiraljer i en salig röra. Tafatta försök att organisera eländet har gjorts, men dessa små ljus av civilisation i kaosets stora mörker, fann inget gehör hos Inger som gladeligen släpper ner saker var som helst, bara de inte syns.

 

Vi är ense om det mesta och diskuterar igenom sådant där vi har olika åsikter. Det fungerar mycket bra i de allra flesta fall och vi kommer ofta fram till gemensamma och acceptabla lösningar. Utom när det gäller inre och yttre ordning. För mig gör det inget om det ligger framme lite kläder eller om en eller annan dammråtta försiktigt kikar fram. Däremot vill jag ha ordning i skåp och lådor. Där ligger kläder vikta i färg och skruvar hamnar på rätt plats. Inger å sin sida klarar inte av om det ser det minsta stökigt ut och dammråttorna har sökt om hjälp hos Naturskyddsföreningen då de är på utrotningens rand. Inne i skåp och lådor där saker inte syns är det en annan ordning, eller rättare sagt, absolut ingen ordning alls.

 

Jag dristade mig till och med att städa Ingers garderob då jag tyckte det gått för långt. Jag vet inte om hon blev glad eller tacksam, för reaktionen på kläder upphängda på galgar och alla andra plagg prydligt samlade med sina gelikar blev, -Vad har du gjort!?

 

Åter till kökslådorna. Ett större varuhus i inredningsbranschen besöktes och där låg de, kökslådeinsatserna i trä. Fritidstorpar’n högg ett antal i ren fröjd och höll dem mot kroppen i ett stadigt prematurgrepp. Inger nickade glatt i bifall då hon inte förstod vad som var på väg att hända. Väl hemkomna sattes lådstädning och sortering igång och efter en stund var fritidstorpar’n extremt nöjd med resultatet. Saker låg på sin plats i ändamålssyfte, storlek och form. Med en rysning över ryggen i ren njutning öppnar jag nu lådorna och tar upp eller lägger i köksverktyg. 

 

Nu gäller det bara att bevaka denna sista bastion av intern ordning med en höks uppmärksamhet. Då Inger ska lägga något i lådorna hänger jag över ryggen på henne så hon blir smått nervös. Med en matlagningsgaffel i handen tittar hon osäkert på mig och måttar försiktigt mot något av facken för att se om hon är på rätt väg. Antingen nickar jag nådigt eller spänner ögonen i henne och pekar mot rätt förvaringsplats.

 

Jag kommer att få betala för detta då hon kommer att hämnas på mig i sin domän, den yttre ordningen. Det är väl inte mer än rätt att jag får skåplägga egna pinaler samt puffa kuddar enligt Ingers regler. På så vis förbättras ju totalstandarden på ordning i lägenheten. 

 

Det finns planer på att rycka fram och tillskansa mig ytterligare områden. Närmast ligger vant- och mösslådorna i hallen för att så småningom erövra städskåpet. Jag och en av de sista dammråttorna lägger konspiratoriskt viskande upp taktik om det ska ske nu eller efter jul. 

 

//Erik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0