Förrådsfunderingar.

Förra veckan gjordes en heroisk insats som kommer att samla pluspoäng hos Inger under lång tid framöver. Yngsta dottern som studerar på annan ort, har skaffat sig pojkvän. Efter att han passerat genom föräldrakooperativets nålsöga och godkänts, ska de nu flytta ihop. Det innebär att det blir en hel del möbler över som givetvis ska härbärgeras av föräldrarna. Som tur är hyr vi sedan många år ett förråd på drygt tjugo kvadratmeter för överblivet bohag. 

 

Nu har hela släkten insett att ett förråd för ditt och datt i, inte är så dumt. Till det kommer att varenda gång man ska ner med egna och andras saker, har det i de flesta fall föregåtts av en hel dags släpande och körande. Det resulterar i att orken tryter när något ska ställas av för slutförvaring. Alltså har man bara slängt in det, släckt lyset och resonerat att det tar vi en annan dag.

 

Jag insåg att här krävs åtgärder om något större än en av dottern soffkuddar ska kunna härbärgeras. Det var med bävan jag stack nyckeln i låset och slog upp dörren för att titta in. Förresten titta in är för mycket sagt då jag stirrade rakt in i en vägg av bråte på en armslängds avstånd. Jag var väl förberedd och hade lämnat mitt nummer till Missing People ifall jag skulle försvinna i ett ras eller så. Alltså skred jag glatt till verket. 

 

När jag var liten och man följde med till banken, kunde man ibland få någon liten grej att sysselsätta sig med. Ofta var det små plattor med brickor i, vilka kunde skjutas åt olika håll. Brickorna hade nummer och de skulle placeras i ordning. Nu fick man skjuta runt dessa nummer fram och tillbaka en stund för att få rätt siffror bredvid varandra. Fullständigt meningslöst, men gav förströelse en stund.

 

Jag var tvungen att använda samma taktik i förrådet för att långsamt arbeta mig inåt. Flytta fram, ställa åt sidan, plocka om och skjuta tillbaka. Efter en timme hade en kvadratmeter fri yta på golvet uppstått och fritidstorpar’n var tvungen att pusta en stund.

 

Han skänkte som ofta en tanke till Ryman. I en stuga inte större än förrådet skulle fru, Ryman och säkert en hel hög med ungar leva. De fick göra liknande konststycke varje kväll då de skulle gå och lägga sig. Plocka fram madrasser skjuta ut liggsoffor och annat för att få plats för att på morgonen plocka tillbaka allt. Om de haft lika mycket bröt i sitt lilla torp, som vi har i hemmen idag, hade det aldrig gått. Det mesta vi belamrar våra pörten med, är bara där för sin egen skull och fyller ingen som helst nytta. 

 

Förrådet har nu ordningsklass ett, och kan svälja ett par kubik till av allsköns attiraljer. Det mesta stannar där tills det blir arvskifte, och mycket lite utplockas för att skänkas eller säljas till någon annans nytta. Förmodligen kommer mycket att slängas. 

 

Vilken märklig tid vi lever i.

 

//Erik


Kommentarer
Postat av: Anonym

behöver du få en dos av organiseringsterapi är du välkommen till oss! Vi har många utrymmen som behöver kartläggas och struktureras ......

Härliga bloggar !!!!

Svar: Fantastisk, organiseringsterapi låter magiskt!
Inger Svensson

2015-12-17 @ 20:20:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0