Långbänks ände.

Ni som av någon outgrundlig anledning lägger ned tid på att läsa mina funderingar och abrovinker i livet, bör väl vid det här laget inse att ord och handling inte nödvändigtvis måste följa varandra i rappet. I alla fall inte när det gäller mig. Nej, saker måste funderas igenom noga. Ibland så noga att de inte blir av. På så vis frigör man en massa tid till annat.  Vissa saker ska aldrig genomföras för det blir ändå inte som man tänkt sig. Det ger mig vatten på kvarn i min hypotes att långbänkar inte är så tokiga.

 

Nu finns det ju några saker som man inte blir av med så lätt, och som efter rejält med långbänkeri kommer till vägs ände och verkligen blir av. Exempelvis vårt lilla kök i torpet. Det ”fixades till” någon gång efter kriget med tretexskivor och plywood i mängder. Till det kom ett antal hyresgästers, (vilka vi är en i raden) egna lilla touch.

 

I ett euforiskt ögonblick efter att torpkontraktet var i hamn, gick jag lös med hammare och såg för att ”fixa till” köket så det skulle bli snyggt och praktiskt. Det blev inte bra. För det första så var mina bygg och snickerikunskaper i en sådan linda, att duktigt yrkesfolk skulle få hjärtsvikt vid åsynen av resultatet. För det andra var valet av material rent imbecillt. Hur kunde jag klämma in en katastrofful laminatskiva i ett torp från tidigt artonhundratal? Återigen stärks min livsfilosofi att saker och ting bör tänkas igenom ordentligt.

 

En sådan fundering är när i torpevolutionen ska man stanna upp och hämta inspiration och design? Före 1850 fanns inte vedspisar, så då ryker den och vi får laga mat i trefotsgrytor och värma oss vid öppen härd. Efter 1950 var det ingen som ville veta av vare sig pärlspont, trägolv eller vackra orginalfönster. Varje tid lämnar sina avtryck och tar man bort allt som tillkommit över tid, förstör man en historiekedja som är viktig för framtida torpare.

 

Vi bestämde oss till slut att ett kök a la år 1900 borde funka. Vedspis kvar med murad spiskåpa och annat från torpets barndom. Pärlspont på väggarna som blev var mans egendom efter att ångsågarna började spotta ut mängder med hyvlat virke i slutet av 1800-talet. Tretexskivorna får sitta kvar då de gör väggarna jämna och isolerar en del. De kan även vara dörrar till en tidskapsel. Vi vet inte vet vad som finns bakom i möjliga målningar och tapeter. Det lämnar vi till kommande torpfetischister att undersöka.

 

Så till vårstädningen bör köket vara klart att inviga. Till dess ska rätas mängder med gammal smidd spik till pärlsponten, och räknas ut hur ev. skåp och bänkskivor ska se ut. Färgkulörer (givetvis linoljefärg) och tapeter ska väljas. Sedan ska ny el dras fram på ett pietetsfullt och diskret sätt.

 

Det finns ju tack och lov en hel del att fundera på framöver.

 

/Erik


Kommentarer
Postat av: A-mamman

Ser fram emot bilder på köket!

Svar: Ja, jag också, ska bli skönt när allt är klart :)
Inger Svensson

2015-02-17 @ 09:14:18
URL: http://www.amamma2.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0