Råttan på repet...

En av de första visdomar man får med ett gammalt hus, är att börjar man med något så leder det raskt till andra saker som måste göras. Om det är för att tingens ordning jävlas med en, eller är en helt naturligt process har jag inte fått klart för mig än. Där står man i alla fall och vet inte i vilken ände man ska fortsätta.

 

Köket i torpet ska renoveras. Något de som följer bloggen inte kan ha undgått att notera. Renoveras är förresten kanske fel ord. Tillbakaskapas är nog mer korrekt. Vi vill att det ska se ut som vi tror att det gjorde, någon gång vid förra seklets början.

 

Projektet inleddes med att jag tog bort golvsocklarna. En av dem fortsatte rakt in i ett väggfast skåp, varvid jag förstod att skåpet var byggt efter sockelns tillkomst. Här kom första dilemmat. Kanske man skulle ta och riva bort skåpet nu när man ändå höll på?  Det är inte särskilt snyggt och är tillkommet på 40-talet i masonit. 

 

Rådslag inleddes med Inger och bonden Fredrik, som gärna vill vara delaktig i större ingrepp på torpet. Efter idogt pekande och tumstockande kom vi fram till att ta bort skåpet och ställa en liten kyl där istället. Sedan en bänkskiva ovanpå där man kan ställa kokplattan. Tjusfullt! Jag kunde redan se det framför mig. Kofot framforslades och Sockerconny i mig kom fram. Att demolera något innebär konstigt nog en viss tillfredsställelse. Förstörelseivern varade i max fem minuter då jag upptäckte att elen var dragen genom skåp o och virke i efterhand. Ännu ett nytt projekt som måste kluras ut och åtgärdas. Det tog sin tid och nu har jag sladdar över hela golvet.

 

Därefter gav jag mig på att demontera foder till dörr och fönster. Enligt mitt tycke fula raka bräder som inte har med ett torp att göra. Det ska vara breda profilhyvlade foder (helst gamla) som ger ett genuint intryck. Bygghandeln har något patetiskt mischmasch som de kallar allmogelist. Möjligtvis kan man ha dylika foder i en70-tals fjällstuga. Foderletning inleds alltså både via nätet samt i eventuella övergivna ruckel där de kan stulas. Att stula är absolut inte samma sak som att stjäla. Det är mer att ta hand om något som är totalt bortglömt av alla och envar. Bara för att klargöra min heder och moral.  Fodren blev ännu ett ingrepp som ledde till något annat.

 

Så här går det på. Råttan på repet och i slutänden ser jag mig sitta uppgiven på en brädhög, medan arga snickaren står och skäller ut mig efter noter.

 

Det är nu som min egenskap att stanna upp och fundera en stund firar triumfer. Här ska inte röras något förrän jag vet var, när och hur det ska slutföras. Virke ska införskaffas, spik rätas i mängder och foder lokaliseras samt hemfraktas. El ska dras om och allting mätas om och om igen, för att det inte ska bli fel. Vilket det kommer att bli i alla fall.

 

Jag har lovat att bli klar under våren. När tar våren slut egentligen? Kan sträcka sig in i juni tro?

 

/Erik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0