Tavlor.

Jag har av någon outgrundlig anledning börjat släpa hem främlingar i tid och otid, förra gången var det en skolklass i en väldigt vacker ram och denna gång fick en utseendemässigt snäll herre följa med hem. Det var väl egentligen inte mannen i sig som jag fastnade för utan det vackra glaset som skyddar hans porträtt. Tanken var att han skulle bevaras bakom ett annat motiv, men jag har inte hjärta att gömma honom så han får vara kvar. Knasigt, jag vet.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0