Tjusfullt!

Jag är väldigt förtjust i ord. Alla typer av ord, både talade och skrivna. Att läsa något som verkligen tar tag i en, får en att skratta eller höra någon berätta inlevelsefullt ger mig en kick. Det finns så många häftiga ord som sällan används. Ta till exempel ”ohemult”. Ett alldeles utmärkt litet ord som jag titt som oftast använder. Vad det betyder får du Googla själv, men så mycket kan jag säga att mumindalen inte är inkopplat. 

 

Man kan även hitta på egna ord. De flesta har egna familjeord som bara de närmaste förstår innebörden av. Själv har jag två egna ord som jag är mäkta stolt över. Det första är ”tjusfullt” vilket kan användas om något man tycker om, är snyggt eller en bra prestation. Det täcker liksom in allt. Det andra är ”Tamaja” som är motsatsen. Har ingen aning om hur det stavas, men ska låta ”tammaja” fast det ser väldigt konstigt ut. När något är tamaja är det dålig kvalitet eller rangligt.  Sedan finns det ord som knappt används längre. Många är torpord som rubank, skräda eller rörspis. För att inte tala om orv, rote, hamla och sidvallsäng. Ord som är kraftiga, kärva och precis beskriver vad de handlar om för den som vet. Nödvändiga för att torparen skulle göra sig förstådd.

 

Sedan kan man reta gallfeber på folk med ord. Kung Johan den III skrev ett skällebrev till Ivan den förskräcklige efter att denne snackat skit om hans farsa, Gustav Vasa. Det var en rejäl utskällning. Ivan blev så förbannad så han höll på att få blodstörtning och förklarade krig. 

 

Själv rinner ord ur mig i en aldrig sinande ström både genom fingrar och mun. Denna strida ström är det nog många som vill stänga av med en kraftig dammlucka och ett rejält hänglås. Jag kan faktiskt förstå dem. Ibland blir jag själv förvånad över vad jag lyckas haspla ur mig och undra var det kom ifrån. Nya kollegor på jobbet brukar efter en stund få lite glasartad blick och undra över vilken bokstavskombination jag kan tänkas ha. Det har jag undrat över själv. Kanske är det HSB, PTV eller möjligtvis SKTF, men jag är inte riktigt säker.

 

Till detta kan man tillägga att jag är verbal estradör och en stolt besserwisser. Inte för att jag vill framhäva mig själv, vilket är sant, utan jag tycker bara det är roligt att berätta om saker och ting. Det har jag från far min som är folkskollärare av den gamla stammen. Att få orera inför en publik är bland det roligaste som finns. 

 

Nu undras det väl hur Inger står ut med mig. Även den frågan är berättigad och hänvisas till tidigare nämnda sambo. Till mitt försvar vill jag säga att i vår tvåsamhet kan jag vara tyst i timmar i sträck, sysselsatt med någon bok. tomglo eller torppyssel. Vi förstår varandra ändå för det mesta, och jag behöver inte babbla på som vanligt.

 

Och förresten är du ju lika intresserad av ord som jag. Annars hade du inte orkat hela vägen till den här meningen, eller hur?

 

//Erik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0