Trala,la!

Det är något i luften. Det känner jag bestämt, trots att snöglopen piskar mig i ansiktet under min promenad till jobbet. Vi är fler som märker det. I buskarna piper det på ett helt nytt sätt och med röster jag saknat sedan förra våren. Fåglarna har växlat om till vårläten. Sådant gör mig glad och inger hopp och energi. Visst vore det väl trevligt om vi också kunde ändra läte och beteende nu när våren är på väg. Att inte bli ansedd som en idiot om man skulle gå och tralla på en liten trudelutt. Tänk om tanten med hunden sa Tjo! och trallade med lite hon också. Hur mycket roligare allting skulle bli då.

 

– I morse när jag gick till jobbet steppade Johansson i porten bredvid för första gången i år. Det skulle kunna vara en lika naturlig vårfras som den om tranorna. Man kanske skulle försöka lite åt det hållet. Steppa verkar överdrivet då jag äger ringa kunskap om den kostformen, men le lite och säga hej till de man möter. De kan väl få tycka vad det vill om det. Några bör väl i alla fall le och heja tillbaka. Då har man uppnått syftet och gjort världen lite varmare.

 

Hur kan man förresten känna våren i luften? Är det en ny lukt eller något med jordens lutning som påverkar oss? Fantastiskt är det i alla fall, att vi som flockdjur inte förträngt våra instinkter helt och hållet. Vi påverkas vare sig vi vill eller inte av naturens kretslopp. Om vi istället bejakar det nedärvda så kanske vi kan börja förändra vår syn på både folk och fä.

 

På lördag ska min egen krattinstinkt släppas lös i torpet. Att räfsa ihop löv i en liten hög är en uråldrig rit som sträcker sig tillbaka till Hedenhös. Varför är det ingen som vet, då det bästa för gräsmattan är om löven får ligga kvar. Efter fullbordat krattande ska man tala om det för grannarna genom att högljutt utbrista i guttural sång. Det borde kunna ha samma effekt som när traktens pensionärer släpar fram gräsklipparen för första gången på året. Inom 20 minuter kan man då höra svarsrop från minst 10 andra gräsklippare inom några kilometer. Det vore trevligare om klipparna själva stod för lockropen.

 

En annan årstidsförändring som det vore trevligt om den fick genomslag är byte av dräkt. Från vinter till vårdräkt. Av med den trista svarta jackan och på med en häftig i grälla färger. Gärna med en hatt i neonbrunt eller så till. Det vore ju väldigt trevligt om folk på sta´n kunde blomma ut i kreationer som kan få påskrisen att se lite menlösa ut. 

 

”Jag tror, jag tror på sommaren, jag tror, jag tror på sol igen. Jag pyntar mig i blå kravatt, och hälsar dig med blommig hatt”. 

 

En alldeles ypperlig liten låttext att göra något verkligt av.

 

/Erik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0