Andas ut.

Vi slipper hugga upp femton kubikmeter ved och ploga ner till vägen. Vi behöver inte heller våndas över att räntorna ska gå upp. Hästen kan stå kvar i sitt stall och båda två kan fortsätta att gå till jobbet.

 

Det blev alltså inget husköp. Priset drog iväg över vår maxgräns och då var det färdigt. Visst känns det vemodigt och en och annan tår fälldes över att det inte blev vårt. Nu så här i efterhand andas vi ut och försöker återgå till det normala. Att dra upp det som eventuellt kan vara jobbigt med att bo på landet blir vår retorik att bearbeta det hela och inse att vi har det riktigt bra som det är.

 

Huset var inte menat att bli vårt, så är det intalar vi oss. Faktiskt tror vi på det som vår livsfilosofi. Saker kommer till en om man är beredd att vänta och håller ögonen öppna. Missar man något eller att magkänslan inte riktigt infinner sig, så är det inte meningen att man ska ha det. På så vis behöver man inte känna stress över att saker och ting går en förbi.

 

Glädjefullt är att vi återigen kan lägga full energi i torpet och en ny underbar säsong av lantliv i dess mest bekväma form. Vi gör så mycket vi vill. Tryter lust och ork återvänder vi till stan för att få åtnjuta det positiva med det livet.

 

Tänk att man kan ha kakan och äta den samtidigt. 

 

//Erik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0