Tubapower.

En borde inte sova när natten faller på, som Jeremias i Tröstlösa diktar. En borde inte jobba heller, utan bara vara i torpet och ha sig. Den här perioden på året kör ofta ihop sig på flera plan. Nu räcker det inte med att det är en hel del på jobbets och vårbruk på torpet som tarvar uppmärksamhet. Svenska folket får även ett plötsligt och omättligt sug efter att lyssna på blåsorkester. Valborg, första maj, nationaldagen och så småningom midsommar är alltid rödkryssade dagar i almanackan för en blåsmusiker.

 

Det är nämligen så att fritidstorparen har flera strängar på sin lyra. Inte nog med att han envisas med att såga sig i fingrarna, bränna sig på glödgat järn i smedjan och harva runt med torpsysslor. Han trakterar även bastuba så fort tillfälle ges. En hobby som hängt med sedan barnsben, fast då var det trumpet som gällde. Tuba är det stora instrumentet konstfullt utfört i metall som av okunniga beskrivs som umpa, umpa. 

 

Samtidigt som de utbrister i detta icke beskrivande läte (vilket för oss invigda närmast kan liknas vid en astmatisk ko) börjar de föra armarna fram och tillbaka medan fingrarna går som lärkvingar. Det är tydligen den av lekmän vedertagna ljudillustrationen samt den teatrala beskrivningen hur en tubaist musicerar.

 

Tyvärr ingår det inte i allmänbildningen att kunna namnge instrument. Det är egentligen konstigt då så stor del av vår vardag består av musik. Folk pratar melodifestival och ”så mycket bättre” i timtal och knallar omkring med lurar i öronen mest hela tiden. Det är faktiskt människor som spelar instrument som frambringar denna musik. En del av instrumenten är elektroniska andra akustiska och även musik som spelas hundra gånger per dag på reklamradio innehåller fiol, syntar, gitarrer, trummor, saxofoner och ibland tuba. Nu kan man ju inte kräva av allmogen att de ska veta vad en cimbasso eller ett engelskt horn är. Än mindre det coola instrumentet theremin, men de vanligaste borde väl inte vara för mycket begärt.

 

Nu har jag gnällt tillräckligt närking som jag är. I lördags spelade vi en konsert med Astrid Lindgrenmusik i Lindesberg. Totalt utsålt var det och nästan kravaller vid biljettluckan. Det var blåsorkester, barnkör, sångare och dansare som fick en jättepublik att jubla och sjunga med. Efteråt fick barnen komma fram och prova instrumenten. 

 

Tuban drog till sig ett stort intresse och ett antal barn blåste och brölade sig till svimningsgränsen i fritidstorparns tuba. Särskilt en liten tjej var hänförd och djupt lycklig över de toner hon frambringade. Hon kommer att stå i kö till tubaläraren på kulturskolan till hösten, det kan jag garantera. Vi som spelade var utklädda till Astrid Lindgrenkaraktärer och givetvis var fritidstorparn utklädd till Alfred med storväst och blaggarskjorta. Även i musikaliska miljöer gör sig alltså en storväst. Till sommaren åker tuban med ut till torpet och jag kan sitta i sommarkvällen och spela för Ryman som stampar takten med raggsocksfoten i skuggorna. 

 

Jag tror han och de andra torpandarna gillar det.

 

//Erik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0