Att kunna något.

Det är rent av märkvärdigt vad folk kan saker och ting. De besitter kunskaper och handlag som får en att i första hand att bli imponerad och i andra bli lite avundsjuk. I vissa fall rör det sig om enbart lång erfarenhet och utbildning, men så finns det de som har det lilla extra.

 

Ta min bror till exempel.  Ge honom ett par plåtbitar och lite verktyg så kan han skapa precis vad som helst. Allt från användbara saker till rena konstföremål. Han är i stort sett autodidakt inom området med bara en svetskurs som bakgrund. Förutom rent inlärt handlag så har han öga och känsla för det han gör. Det är inte för inte han är Smidesmästare på operan i Stockholm. 

 

Dit kommer scenografer och regissörer med de mest egendomliga idéer hur de vill ha det. Genast så samlas han och de andra i smedjan och börjar fundera. Det hummas, pekas på ritningar och kluras en stund och sedan sätter de igång. Plötsligt står där en vansinnigt tjusig plåtPegasus med vingar som rör sig. Den ska någon sitta på och sjunga medan den flaxar över scenen. Hur de fick till det är obegripligt. Bara för att klargöra saker ur ett genusperspektiv så jobbar det även tjejer i smedjan.

 

Andra har enorm känsla för färg, göra diagram, laga människor, spela trummor eller beskära äppelträd. Jag blir lika hänförd varje gång man får ta del av människors förmåga att få till det.

 

Det är då man funderar lite extra på sådana som Ryman och andra på landsbygden förr i tiden. De fick för det mesta göra det de behövde själva. Bygga hus, laga det som var trasigt och fundera ut praktiska hållbara lösningar på det mesta. För att inte tala om deras fruar som sydde, vävde, ystade ost, målade och oräkneliga andra saker. Samtidigt som de skötte barn och tog hand om hemmet. När man idag ser på föremål, broderade lakan och annat, inser man att vid sidan om kvalitet och skicklighet så hade de öga att göra saker vackert. Man undrar hur de han lära sig allt de kunde? Tusenkonstnärer var de i ordets rätta bemärkelse. 

 

Själv är jag inte bra på något. Möjligtvis att ta folk, berätta saker och göra det begripligt. Det är också det jag försörjt mig på större delen av livet. Däremot fuskar jag på en massa och inser att jag förmodligen är en rätt medioker fritidstorpare. Nu passar det mig bra och man lär sig lite nytt varefter. Det finns hundratals saker att klia sig i huvudet över och inse att man inte kan. Vilken tur, då blir det aldrig tråkigt! 

 

//Erik.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Men herrn skulle gjort sig till en utomordentlig bard!

2015-10-27 @ 06:40:27
URL: http://efi.blogg.se
Postat av: Erik

Bard! Så utomordentligt trevligt!

Varför har jag inte tänkt på det. Kan man gå kurs för sånt?

Undrar hur arbetsmarknaden ser ut för barder nu för tiden

2015-10-27 @ 08:45:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0