Att vänta på något gott.

Flertalet tomater var inte mogna då plantan bestämde sig för att ge upp så istället för att gotta sig på denna togs de in och placerades på ett fat vid fönstret dit solens strålar med lätthet når. Det tog ett par veckor för dem att bli ätbara, men man ska ju som bekant inte hasta och lite längtan bidrar ju oftast bara till att smakupplevelsen blir ännu större. Mumma!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0