Udda eller bara allmänt knäpp?

Ja, det kan man fråga sig, förmodligen är jag båda på gott och ont. Oavsett vilket berikar det mitt liv och gör mig förvånad över vilka krumsprång min hjärna kan hitta på.

 

– Jag skulle vilja veta vad som snurrar där inne brukar Inger säga. Om hon är reellt intresserad eller bara vill hitta verktyg för att styra undan en del av mina infall är svårt att säga, men jag tror att hon skulle bli överraskad om hon klev in i huvudet på fritidstorpar’n för en dag. 

 

För nog snurrar de mest egendomliga tankar och idéer mest hela tiden. Många har jag haft nytta av andra är enligt omgivningen rent nyskapande, men de flesta är bara rent prilliga.  Emellanåt kastar jag fram något bara för att se hur omgivningen reagerar.  Det kan vara för att jag verkligen tycker så, men lika gärna för att provocera eller skaka om lite. Mina arbetskamrater hålls fortfarande på sträckbänken efter tolv år och ges inte möjlighet att få riktigt grepp om mig vilket är trevligt. Jag skulle vid tillfälle vilja vara flugan i hörnet och höra vad de säger om mig, om det nu säger något alls. 

 

Mycket kan nog skyllas på gener från farsgubben. Inte nog med att vi har en livlig fantasi gemensamt, även hans röst, rörelseschema och manér repriseras. Det känns egendomligt då jag ibland skämdes för honom i unga år. Numer ser jag det som en tillgång och för gärna vidare väl valda delar till nästa generation. Det finns en hel del pappasaker jag tyckte var ytterst pinsamma som jag senare med glädje utsatt barna för. 

 

Att skämma ut ungarna inför deras kompisar ingår i god uppfostran. Ett av de trevliga spektakel föräldrakooperativet Inger & Erik roade sig med var att veva ner rutan, dunka näven taktfast i taket och spela högt när ätteläggens vänner via bil passerades. De vred sig som maskar i baksätet till kooperativets förnöjelse. Tråkigt nog bryr de sig inte längre utan till och med bejakar en del av dessa egendomligheter.

 

Så udda är jag definitivt. Hoppas bara man uppfattas som snäll, men tidvis enerverande. ”Ful får man vara men inte dum” (dum i betydelsen elak och korkad) är ett utmärkt uttryck jag anammat och implementerat i min livsfilosofi.

 

Så jag kör på i bomull/polyesterstrumporna (då ull blir så varmt om fötterna) ett tag till. Skulle jag mot förmodan bli alldaglig och mainstream så berätta det för mig. Då ska jag genast byta bana och fortsätta åt något annat absurt och intressant håll.

 

//Erik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0