Oväsentligheter.

Bara för färgpraktens skull trär jag bönskidorna på en skör tråd och hänger dem mellan två stolar för att sedan njuta av ljuset från fönstret som speglas däri. Därefter åker de på komposten. Oväsentligheter man kan hållas med när inget annat är inplanerat och ingen klocka tickar mot i redan förväg tidsbestämda projekt. En lisa för själen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0