Vildapel.

Trädet i kohagen dignar av frukt och jag funderar över varför kor och fåglar inte kalasar på godsakerna som bjuds. Förmodligen är de sura, beska och oätliga, själv glömde jag smaka så jag vet faktiskt inte, var så upptagen med att fotografera samtidigt som jag höll utkik efter kvigorna och försökte undvika att trampa i dess efterlämningar. Smakprov väntas vid nästa besök alltså, förutsatt att all frukt då inte är uppäten :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0