Fingertoppskänsla.

Åker till svärfar för att hjälpa honom ladda mobilen och fastnar i hans fantastiska trädgård för en stund. Här blommar det fortfarande så det knakar, det finns ingen som har så gröna fingrar som han. Undrar ofta hur de bär sig åt, de som lyckas med prunkande trädgårdar under både vår, sommar och höst. För mig som försökt, men misslyckats kapitalt ses detta som ett rent konststycke. Somliga föds (verkar det som) med gröna fingrar, medan jag själv sliter mitt hår. Visst kan det stundtals vara frodigt även hos oss, det är luckorna efter dessa perioder, innan nästa växt börjar blomma jag önskar fylla. Mycket svårare än man någonsin kan tro och något man inte verkar kunna läsa sig till. Fingertoppskänsla kort och gott. Tur man är envis, en väldigt god egenskap om man saknar den förstnämnda :)

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0