Hos Ernst.

Erik såg den först, gården som Ernst huserat på under julinspelningarna. Det blev tvärnit och handbromsvändning kan jag lova. Högt uppe på en kulle (varför jag missade den helt) låg husen tillsammans med vinterträdgården. Vackert. Vi kikade in i rummen genom frostiga fönsterrutor, tassade försiktigt runt i sinnet och minnet, likt en kvarglömd gäst. Kändes märkligt. Som när fantasi och verklighet möts, alltid lika underligt. Men fint.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0